Vilka pratar jag om? Jo, E.M.D. och Idol-Ola så klart!
Vinner man grammis för årets bästa låt framröstad av svenska folket så spelar det ingen roll om det mest är småtjejer som lagt rösterna. Hängivna fans är vad det är och många är de!
Idol-Ola har väl kommit till den punkten i karrieren att han sluppit titeln "idol". Dessutom är han nominerad till 4 Rockbjörnar i riktigt tunga kategorier. Årets liveartist tex. De som säger att en rockbjörn eller en grammis inte är så stort är nog mest de som aldrig fått nån.
Bara för att artisterna fötts ur Idol och fått den publicitet många drömmer om så innebär det inte att de inte ska accepteras som bra artister.
Självklart skriver jag detta för att jag sett dem som framavlade produkter tidigare. De må vara så, men man har uppenbarligen lyckats med produkterna.
Jag har ändrat mig och det är skönt att man får göra det mellan varven.
torsdag 15 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
atlast.jpg)
3 kommentarer:
Ja, dom är duktiga på sin grej och framförallt har dom duktiga låtskrivare. Utan klockrena hits hade dom inte varit något. Men jag har ändå svårt att acceptera dom, det är så plast liksom.
Fast under Grammisgalan bevisade ju faktiskt E.M.D. att de behärskar att framföra en låt med endast pianokomp (Erik Segerstedt) på ett utmärkt sätt.
Men jag håller med om plastigt.
Samtidigt är ju plast ett material med goda egenskaper. haha
Den dagen du vinner en grammis så lovar jag dig att då är det ett värde i en grammis, men inte idag :)
/BB
Skicka en kommentar