måndag 23 februari 2009

Konsten att provocera en svensk part III

Bjud in till midsommarfest.

När sill och potatis dukas upp, hävda bestämt att du ska vara helt nykter i år och inte vill ha någon snaps.

(OBS: Det räcker med att du hävdar detta, du behöver alltså inte vara nykter sedan. Själva hävdandet är provocerande nog för en svensk)

5 kommentarer:

Anonym sa...

hm, håller med dig...fast jag skulle vilja säga att det gäller inte bara den där snapsen till sillen....utan att tacka nej till alkohol överhuvudtaget....Själv nyttjar jag inte alls och det är "väldigt konstigt" i mångas ögon. Håhåjajaja! Tråkigt när folk inte fattar att man inte vill ha. Tjatar,,,,ska du inte ha ett litet glas ialla fall...NEJ!! Ja, men för sällskap skull NNNEEEJJJJ!!
Förstår du?
Susanne

Rock Solid sa...

Ja nu är man här också. Kommenterade mobbing nyss och det var tungt. Men jag kan skoja lite ändå, för detta tangerar lite samma ämne. Jag har gjort precis som du beskriver på midsommar. Fasan vad frågor och påtryckningar och russinminer. Jag brukar be om ursäkt och fråga om det stör att jag dricker lättöl.Varierande svar så klart.Själv har jag inga problem med detta. Att andra tar sej en par, menar jag.

Tisdagsnjutaren sa...

det låter som en klokt val att vara nykter :)

Stranne sa...

Nej, det är så sant. Det är verkligen så det fungerar. Nykter får man inte vara. Framför allt inte på högtider som midsommar och nyår.

Anonym sa...

Ja, det där med nykterhet ställer till det för många.. ställer till det på så vis att de som säger "nej tack" på något vis anses vara hotfulla och på så vis ruskar om andras alkoholsamveten (de som är medvetna om att de behöver se över sitt drickande)

Själv kan jag ta mig en liten rackare ibland.. men är mycket måttlig med alkohol. Oftast säger jag nej tack redan efter ett glas.. men lika ofta före glaset.. Högtid eller inte.. Jag bestämmer själv :) och faktum är att jag aldrig fått utstå varken ifrågasättande eller spe för mina nej tack.. Men jag är medveten om att de flesta råkar ut för det som Susanne berättar om.. tjat, blablabla.. tyvärr..