Jo då! Idrottsgalan gick av stapeln. Över lag en mycket trevlig tillställning. Duetten med Carola och Andreas Jonsson var fantastisk. Malmberg skön som vanligt och operavarianten av olika folbolls-macho-hulligan-sånger var hysteriskt kul! MEN... Zlatan?! Årets idrottsman, ok, men Järringpriset??? Nej, jag tycker det var synd att det inte gick till Kallur (den eviga tvåan?) eller Kluft (vår smålandska/blekiska idrottsdrottning). Ja, det var en besvikelse, men jag ringde ju inte och röstade så jag ska nog inte klaga. När prisen väl ska delas ut så dyker Karl Philip upp. Charmig och snygg må han vara, men jag jan inte låta bli att fnissa efter Hey Baberibas serie om kungahuset. Man får någon form av ömhetskänslor för pojken. Vad var prinsens uppgift vid utdelningen?
Sedan, Amanda Jensen... Jag gillade henne under Idolsäsongen, men ack vilken besvikelse hennes första singel är och ack vilken dubbel besvikelse hennes framträdande i tv var... på Grammisgalan har jag för mig. Jag trodde hon var bred som artist, att hon hade flera olika uttryck. Hennes framträdande kändes som en redan uttjatad repis. Bert Karlsson kanske hade rätt, att hon är en snabbt övergående fluga.
atlast.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar