Unik, som alla andra

Att vara på riktigt är att vara sig själv. Att inte förställa sig. Inte hitta på. Det är därför jag är på riktigt.

Det eviga tjatet att om att vara udda gör mig bara trött. Att komma med något "nytt" verkar vara ett mantra förbannat av nutidens hysteri. Att "skaffa sig ett liv" verkar vara viktigare än att leva. Att vara "äkta" verkar vara viktigare än att vara sig själv. Det är onekligen omvärlden som avgör vem du är. Inte du. I alla fall om omvärlden får bestämma. Att tycka till om andra är enklare än att tycka till om sig själv. Där bär vi nog ganska mycket skuld allihop. Det är väl det som är dilemmat. Att vi är alla en del av någon annans omvärld.

Hur är då jag?

För det första är jag inte cool, hipp eller rödvinsflummig. Inte heller svårmodig eller butter. Jag grubblar inte med tända ljus. Klär mig inte i säckväv eller slitna skor för att understryka givna mallar. Jag skulle snarare beskriva mig som ordningsam och lite av kontrollfreak när det kommer till framträdanden. Jag vill veta vad som gäller. Hur saker ska gå till. När, var, hur. Jag ringer gärna och dubbelkollar en extra gång. Jag tar inget för givet och tror mig allt för ofta behöva styra upp saker. Gärna i för god tid. Det kan skyllas på oerfarenhet eller osäkerhet. Men också på viljan att göra något bra.

Jag irriterar mig på moderat politik. Jag tycker att vi har ett omänskligt politiskt klimat och tycker att Sverige präglas av en kall människosyn levererad av alliansen. Jag är inte speciellt påläst men debatterar gärna. Framför allt när jag är onykter och tror mig veta allt.

Sedan älskar jag att vara hemma med min fru och dotter. Jag tycker om att sitta i soffan framför tv..n och slötitta. Jag tycker Morden i Midsumer, Sommar med Ernst och Allsång på Skansen är det bästa som går på tv just nu. Som alla andra har jag synpunkter på Idol och andra såpor men tittar ändå.

Jag tycker om att skriva sånger om politik och kärlek. Saker som massor med människor skrivit om i urminnes tider. Jag tycker om att skriva texterna på det svenska språket. Den främsta orsaken är nog att jag är kass på engelska men sedan har jag också inspirerats av andra som gett mig mod att testa. Mina låtar bygger i största möjliga mån på C, G, Am, D, Em, F och ibland Hm.

Jag har alltid varit "klassens clown" och tycker om att få andra att skratta. Vissa uppskattar mitt behov att vara i centrum mer än andra. Dessutom pratar jag förbaskat mycket.

Jag har inget behov av att vara först med saker. Jag har inget behov av att ha "min grej". Jag bara gör det jag tycker är kul och som jag tror mig kunna behärska. Jag skulle därför aldrig hoppa fallskärm. Det är jag för feg för.

Jag tror inte heller att jag är något och tycker alltid att det är svårt att bemöta beröm. Jag ler nog mest lite generat.

Jag har en oförskämt god uppväxt i ryggen med mamma, pappa och två systrar och älskar livet som det är.

Inget nytt eller ovanligt. Bara ytterligare en unik människa som alla andra.