Nej, det är verkligen inte så. Det är skillnad. Som att jämföra olika bilar, kaffebryggare, hästar eller symaskiner.
När jag fick hem min Martin 000-15 kändes det som jag aldrig spelat på en gitarr förut. Som att jag hållt i något som försökte vara en gitarr. Så överväldigad blev jag. Nu är jag mer ödmjuk och ger min Cort och Washburn en smekning och vänligt ord då och då. Min Cort har ju ändå hjälpt till att skriva låtar som "Aldrig" och "Bli gammal med mig" och min bruna Washburn är den som spelats in på båda plattor.
Vad är det då som gör det? Jag är ingen kunnig person men kan konstatera att tonen beror på materialet i kombination med gediget hantverk. Spelkänslan är dessutom underbar då halsens tjocklek och även där material ligger som ljuten i handen.
Jag kan inte låta bli att redan drömma om min nästa Martin. De gör trots allt gitarrernas gitarrer.
Besatt.
1 kommentar:
Tänk vad skönt att du och mannen även delar denna passion, så slipper jag lite av "tugget" ialla fall =)
Skicka en kommentar