Wannabe

Hörde idag på RIX-FM ett intressant resonemang. Det handlade om att det är stor skillnad på att vara något eller att vilja vara något. Det var komikern Thomas Pettersson som höll i samtalet och han påpekade, utan att nämna namn eller produktion, att det finns en del som vill vara komiker på tv men inte är det. Ingen skrattar när de drar sina skämt. Kan det handla om svt´s Grillad?

Hur som helst gick jag igång på detta med wannabe. Vi är väl alla det mer eller mindre. Tänkte ta några exempel som på ett eller annat sätt roar mig.

Wannabe-överklass:

Detta är (oftast) killen som på en krog i Kalmar stegar fram till baren och frågar vilka champanjsorter som finns att avnjuta och sedan räddar sig från den dyra prislappen genom att fnysa åt utbudet med repliken ”inga bra asså”. Denna person har oftast en uppsättning märkeskläder i garderoben som endast bärs vid offentliga tillställningar.

Wannabe-moderaten:

Här har vi personer som tror sig bli rika bara för att de röstar på moderaterna. Man hävdar sin politiska tillhörighet med ”meh.. vill inte du också att skatten ska vara lägre så att alla får mer kvar i plånboken när lönen kommer?”

Wannabe-rockstjärnan:

Här bland annat känner jag mig träffad. Man tror att man kommer slå igenom en vacker dag. Man tror att det när som lossnar och skivförsäljningen sticker i taket. Man tror att man är en oupptäckt ny Bono. Det är bara ingen som sett det ännu. Men snart! Eftersom genombrottet ändå är väldigt nära så börjar wannabe-rockstjärnan direkt bete sig som en kändis med solglasögon inomhus, överlägsen gångstil och en arrogant attityd på krogen. Vissa wannabes har tagit det ett steg till och tuggar regelbundet tuggummi, utan att ha tuggummi i munnen.

Wannabe-poeten:

Försöker klä sig kulturellt accepterat i långa tjocka halsdukar. Sitter gärna på café med en kopp the och ett anteckningsblock. Läser kultursidorna på offentlig plats. Sippar rödvin i parken och påstår att hösten är tiden på året då smärtan är som starkast och kreativiteten som störst. Problemet är att detta är vad wannabe-poeten gör när andra ser på. I själva verket är det Singing bee och Bygglov som regerar där hemma, bakom stängda dörrar så klart.

Wannabe-vänster:

Bär palestinaschal men vet inte vart landet ligger. Eller är det ett folk? Eller ett land och ett folk? Köper gärna en lila palestinaschal för det matchar nya tröjan. Tycker det är viktigt att stå upp för det man tror men sitter hemma bakfull på 1a Maj. Wannabe-vänster-killen hävdar att jämlikhet är extremt viktigt men att den egna frugan ska fan veta sin plats där hemma.

Wannabe-solidarisk:

Tycker minsann att man ska bidra med det lilla man kan men anser att fairtrademärkt kaffe är på tok för dyrt. Dessutom har rättvisemärkta varor så trista förpackningar.