Freja pratar oavbrutet nu för tiden. Ett drag hon ärvt från sin far.
Man förstår inte allt hon säger och under någon veckas tid har hon med täta intervaller tydligt och klart sagt "Mona". Ingen av dagisfröknarna heter Mona och inte heller någon i vår bekantskapskrets. Det börjar alltid med ett sansat "Mona". Sedan ökas intensitetet och efter en stund är det förtvivlade rop efter denna mysiska Mona. Vi har inte märkt att Freja är politiskt intresserad så sossarnas ledare trodde vi inte det var.
Igår trodde vi dock att att vi kom på vad det kunde vara. Måla så klart. Flickan vill ju måla. Det blir att köpa vatten färg och penslar så ska vi se om det inte blir "jaaaa, Mona!" sedan.
Ps. Fler tips på hur man provocerar svenska kommer. Jag har några till på lager. Tror bara att ni behöver en paus. Ds.
Ett tips på kul hemsida är Bonton där du finner briljanta teknade serier.
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
atlast.jpg)
2 kommentarer:
Gud vad gulligt :) Stackars barn som fick vänta på att mamma och pappa skulle förstå ;) Hoppas allt är bra med er i Kalmar!
Men Kim, det kunde vi svarat på för länge sen om du bara frågat... Har stått inför exakt samma problem med Emils "Mona"... Lite skoj att de faktiskt använder precis samma ord, de små liven. :-)
Skicka en kommentar