...jag vet är mobbing.
Läste om tjejen som under många år fått utstå att bli kallad tjock, ful och dum och sedan försökte ta sitt liv. Om det skulle hända Freja, vet jag inte vad jag skulle göra. Skulle nog först bli förbannad. Sedan så enormt ledsen. Det lilla glada yrväder som tultar runt hemma hos oss ska aldrig behöva utstå något sådant. Inte så länge jag får bestämma. Problemet är väl att jag kanske aldrig kommer kunna styra över sådant. Jag hoppas bara innerligt att jag lyckas plantera den portion mod det krävs i henne för att hon ska kunna stå upp för både sig själv och sina kamrater. Att hon aldrig faller för grupptrycket utan stolt sträcker på sig och talar om för omvärlden att alla är lika mycket värda och ska respekteras.
"Bara ett barn" på nya skivan är en duett med mig och min syster My Stranne och den handlar just om en flicka som växte upp mobbad och de tankar som rör sig i hennes huvud när hon nu fyllt 30 och blivit mor till sin första dotter.
torsdag 19 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
atlast.jpg)
3 kommentarer:
Jag ser verkligen fram emot nya skivan!
Mobbning är något av det vidrigaste som barn kan utsätta varandra för (men också vuxna som utsätter andra vuxna eller barn för detta) Barn är produkter av vad de lärt sig hemma.. fördomar, rädslor med mera.. men också grupptryck..
Att mobbas för mina föräldrars val av liv sved.. år efter år.. det svider än idag även om det är hanterbart.. Inget jag håller mig fast vid.. men det dyker upp i stunder av tvivel på mig själv... Å andra sidan tror jag de händelserna, bl.a, är orsak till att jag idag vågar och orkar både tänka och agera som jag gör..
Och det är svårt att bestämma sig för antingen ren ilska eller att tycka synd om mobbarna samtidigt. De som har gjort livet orättvist tungt för min son,(Som själv har ett litet handikapp) har ofta varit ynkliga, trasiga barn själva, med föräldrar som av olika anledningar varit otillräckliga. Samt inte fått tillräcklig hjälp av det sociala och skolan. Det har varit så jobbigt att jag tänkt så här:I första hand bort med mobbingen!!! Hans handikapp kommer faktiskt i andra hand.Det lider han mindre av. Rätt makabert att man som förälder behöver tänka så om sitt eget barn.Det är svårt att vara positiv i alla lägen, fast jag verkligen försöker!
Ja, fy sjutton vilken mardröm. Vad ska man göra? Jag hade känt mig så maktlös.
Skicka en kommentar