Det gick inte, jag tog livet tillbaka

Nej, det fick vara nog. Tunnelseende, lomhörd, irriterad, damp...

Jag luktade på snus. Vet ni vad? Det var som att dofta på en avliden väns kläder. Att minnas doften. Minnerna kommer till en. Tanken på att till sommaren inte få sitta i en brassestol, läsa en bok och ta en snus knäckte mig. Eller tanken att aldrig få ta morgonkaffet på vår balkong med en snus under läppen. Att aldrig mer riktigt få njuta.

Nej, det vart en dosa snus och plötsligt lyftes slöjan av. Sorgen var över och livet kom tillbaka. Jag dömmer ingen och vill heller inte bli dömd.

Nu är det snart helg.

Igår firade Helena och jag 4 år tillsammans. Tiden går fort när man har roligt. Tänk att efter 4 år fortfarande känna sig nykär.

Och på golvet springer nakna fötter. Skrev en sång om det.

Sömnlös

Nakna fötter på golvet. Steg jag känner igen.
Fingrar som utforskar luften. Och allt kan vänta till sen.
Du skiner, finns och jag lever, det liv du blåst in i mig.
Så liten men störst här på jorden, för mig… för mig.

Jag visste det fanns djupt här inne. Det stora som ingen rår på.
Den kärlek, den stormande varma. Som växer när männskor är två.
Du kom och ruskade om mig. Nu somnar jag aldrig igen.
När du drömmer så sitter jag hos dig, lilla vän… lilla vän.

Nu, när du gett mig livet, ska jag lära dig leva det rätt.
Men hur skriver man det första ordet, på ett papper så rent och så slätt.
Håll dem nära, just intill dig hjärta, mina kravlösa enkla små ord,
Att varje ny människa på jorden föds god… föds god.

- Kim Stranne 2008- 03-24