Att vara älskad

Igår när jag kom hem från jobbet och tittar in i vardagsrummet får jag direkt ögonkontakt med Freja som skiner upp som en sol. Hon flaxar med armarna och jag riktigt känner hur glad hon är att jag är hemma. Denna varma, goá, glada lilla unge. Min unge. Sedan får hon åka med mig på armen när jag går ut i köket. Vilket äventyr det måste vara. Att sitta på någons arm. Så högt när man är så liten. Lite som i Sagan om ringen, när de åker med trädfolket. Jag pussar på Frejsan tills hon inte orkar fler pussar.

"Ja du ska veta. Du kan lita på mig.
Om du vänder ryggen, så står jag kvar.
Ja du ska veta, du kan lita på mig.
Det blir nog som dom säger. Du är allt jag har."

(skrevs till Freja innan hon var född)

Lite senare när vi sitter framför tvn känner jag Helenas hand på min kind. Hon sitter och tittar på mig och säger lugnt; "Du vet väl att jag älskar dig?". Jag nickar till svar. "Jag älskar dig också". Hon ler och tittar vidare på tv´n.

Att vara älskad och att älska.